Underarbetet från helvetet
Den här helgen har jag spacklat och målat så frenetiskt att det känns som axeln hoppat ur led... Vårt sovrum har bjudit på underarbetet från helvetet med lager efter lager av gamla tapeter som behövt rivas ner, och sen spackling, spackling och åter spackling. Har klabbat på ca 8 liter spackel på väggarna i skrivande stund och det blir nog lite till. Känns som jag går varv efter varv med min spackelspade, men eftersom jag blir bättre och bättre ju mer jag spacklar måste jag ju göra om amatörjobbet när jag kommit runt ett varv eftersom det då ser ut som ett barn vart där och kletat. Och så fortsätter det.
Tapeten med löven är originaltapeten och sen var det de andra två... Plus strukturtapet som dessutom målats i två omgångar och fått bård nån gång på 90-talet. Jag har inte rivit alla lager tapet överallt utan bara där det satt löst.
Undearbete är ju så satans tråkigt, man vill ju se resultat. Så igår kväll när spacklet tagit slut satte jag igång och målade vår lattefärgade djungelhörna i vardagsrummet, aka matsalsdelen. Tog med en bit av den vita tapet som sitter i resten av rummet så de kunde läsa av färgkoden och blanda en snarlik färg. Det blev bra, det känns mer som ett sammanhängande rum nu när det är samma väggfärg överallt. En lätt liten strykning till får det nog bli för lattefärgen var oväntat envis.
Om ni undrar varför det bara är jag som renoverar så är det förstås för att någon måste underhålla Esther under tiden, annars finns risk att hon vill hjälpa till...
Esther verkar ha funnit sig bra tillrätta här nu efter en jobbig period med flytt, sjukdom och nytt dagis osv. Det börjar också gå bättre på dagis nu efter en minst sagt besvärlig inskolning och Esther babblar glatt på om Kevin och hans mormor (som hämtar honom), Ludvig som inte får ta hennes boll, sin ena fröken Anna-Karin (Esther uttalar det dock mer som två separata namn, Anna Kaarin) osv. Så det känns ju bra även om vi saknar vårt gamla superdagis.
