Ja, det ser ganska trevligt ut kan man tycka. Om det inte vore för den JÄFEL högst upp till höger i det gula huset som tydligen inte kan klara av att dra upp sin persienn som hängt på sniskan i ungefär två månader. Jag vill nästan gå dit och knacka på bara för att få känna tillfredsställelsen av att dra upp persiennen. Men inte ska jag vara en sån där stackare som bryr sig ohälsosamt mycket om vad grannarna har för sig (men dra upp den fruktansvärt omgående annars jävlar!!!, med vänliga hälsningar "Vän av ordning").

 

På tal om utbrott. Häromdagen var jag på akupunktur igen och hade lagt mig tillrätta på britsen i väntan på att min oerhört trevliga och väna sjukgymnast skulle sätta igång med stickandet. Hon upptäcker då att belysningen i rummet inte funkar, och frågar receptionisten:

-Vet du hur jag får igång lamporna här?

-De gick nog sönder häromdagen, nån skulle ringa en elektriker.

-JAMEN JAG MÅSTE JU SE!!!! skriker hon upprört till receptionisten, och fortsätter sedan i samma andetag med sin väna röst till mig:

-Så lilla vän, då sätter jag igång här nu.

Vilket hon också gjorde men uppenbarligen utan att se nånting.