Det har helt enkelt varit lite mycket med allt nu på sista tiden, en omställning helt klart att båda vi nu jobbar och Esther är på dagis och man ska få allt att gå ihop. Läste en blogg som skrivs av en mamma med tre barn. I ett inlägg beskrev hon hur hon skjutsade runt barnen än hit och än dit, pappan som dök upp i rättan tid och bytte av så att hon kunde åka iväg på ett möte osv osv. Lagom hetsigt kan man tänka. Så avslutades inlägget med att hon skrev att hon älskar livspusslet. Det vill man ju gärna göra tänker jag. Det vore ju helt klart en fördel om vardagen inte känns som en kamp. Vi försöker planera ordentligt och jag försöker att inte boka  viktiga möten på dagar som Olle är på jobb utanför stan för att inte panik ska uppstå om det skulle bli aktuellt med vab. Till exempel.

Är väldigt glad för Esthers dagis annars, det funkar väldigt bra där. Hon är knappt ens ledsen när jag går längre vilket är skönt. Personalen är väldigt bra känns det som och ja... De verkar ha det mysigt där. Lokalerna är så himla fina också:

Esther har blivit så smart också. Pratar och ser mönster och samband. Till exempel när hon vill att vi ska gå upp och äta frukost morgnarna hämtar hon min morgonrock och ger mig. Hon kan även säga ganska många ord nu, till exempel hej då (hejååå), titta där (tittedää), mer (meh), katt, boll, nej, blöja, bajsa, bok, pappa, mamma...

En annan sak som hänt är att vi äntligen köpt ny bil. Nu har vi inte ens haft den en vecka men än så länge är vi nöjda. En sån här:

Har ännu inte satt mig in i alla finesser men den är riktigt trevlig att köra.

I övrigt så är jag för närvarande dödssjuk i förkylning. Hade ett tillträde i förmiddags och sen åkte jag hem då jag kände mig som en vandrande smitthärd.  Blir nog hemma imorgon också om det inte sker ett under inatt.