Misslyckat surdegsbak
Idag bestämde jag mig för att prova min surdegskultur för första gången,och baka bröd. Igår kväll gjorde jag fördegen, som sedan fick stå över natten för att bubbla till sig. Det såg lovande ut i bunken imorse, med pigga bubblor:
Jag blandade sedan degen och la den för att jäsa i en oljad plastlåda, detta för att den skulle vikas några gånger under jäsningen för att få fina bubblor i degen. Redan under jäsningen märkte jag dock att degen inte riktigt var på banan, tanken var att den skulle jäsa till dubbel storlek på ca 4 -5 timmar, vilket inte hände. Kanske att den jäste 25%? Men jag chansade ändå på att den skulle jäsa i ugnen, så jag bakade ut två limpor. Visst jäste det lite, men det blev inga stora vackra sprickor i skalet precis. Det var tämligen kompakt när det kom ut och såg ut som två ledsna malfiskar som låg på plåten:
Jag kan bara önska att jag snart har en surdegsgrund som är så livskraftig att den förtjänar att kallas "Själen".
Skorpan och smaken är bra, men fluffigheten under all kritik:(. Och tyvärr inte riktigt klart i kärnan heller, men det beror på att jag tog dem för tidigt eftersom jag var rädd att de skulle bli snustorra inuti med tanke på sin fjuttiga storlek. Nästa gång ska jag använda stektermometer. Har dessutom startat en ny vetesurgrund med vetemjöl special istället för vanligt vetemjöl, det ska visst vara lite bättre jäskraft i det. Skam den som ger sig, jag får prova igen.
Det är kul med lite nörderi då och då. Jag har fastnat för en surdegsblogg (Pain de Martin). Lika roligt som att läsa själva inläggen om brödbakande är det att läsa kommentarsfältet. Det är fascinerande hur folk brinner för sina degar, igår skrattade jag riktigt gott åt denna kommentar:
Anledningen till att jag kunde ägna min söndag åt surdegsbakande är att jag smällde iväg en lägenhet på förhand i fredags, till ett riktigt pangpris. Så då blev söndagen ledig. Alla nöjda och glada!
